Små, små glimtar av det allra största

Jag har kanske inte särskilt mycket julstämning. Inte som då jag var barn och påbörjade julklapparna i midsommartid.

Men jag har en otroligt stark känsla av kärlek. En sådan som kommer från de små, små mirakler vardagen för med sig just nu.

Som att få en kubik vacker ved. Björkar som levat stolta i skogen för att nu i efterlivet värma mig i vinter. Deras nyanser från gammelrosa till svart gör att mitt estethjärta bankar hårt. Och att jag fått ordnat upp i lidret, både på egen hand och med hjälp, är ännu en orsak till lycka.

Och som att ta en stilla skogspromenad med någon man tycker om. Det att skogen ser ut att brinna i solnedgången.

Och naturlagarna som agerar ut sin strävan efter omfång, expansion och storhet i min vattensåv.

 

Som att få ta del av en varm och givande familjemiddag med alla samlade. Och det att jag fick en helt otrolig julklapp av syster och Set. "Kärleksboken", fylld av vackra bilder, citat, recept, sköna mantran. OCH några sidor med människors (anonyma) kommentarer om mig! Så mycket kärlek. Så mycket mirakel.

Jag är otroligt tacksam.

Och ikväll blir det samvaro med några av de finaste. Imorgon blir det sedan traditionell jukonsert vid Gillestugan i Nedervetil med Niko Riippa och Jessica Riippa. Jag är där med Univocal Musics rea-skivor, samt lite egen konst och litteratur.