Ett nyårsmirakel

Jag kan på intet sätt beskriva miraklet. Det måste komma i poetisk form, kanske når texten sista sidorna av nya boken.

Men efter en ledsamt ensam nyårsafton fick jag igår uppleva ett mirakel. En gudagåva. En glimt av närvaro, av drömmen jag haft i flera år.

Miraklet gavs mig, och togs ifrån mig, förstås. Men jag är överväldigad, jag är fullständigt tagen av kärlek och tacksamhet, att jag fick uppleva detta.

Frågan är bara hur man landar igen, efter att århundraden av kärlek sköljt över en... Och då det känns som en dröm, en evighet av liv i ett enda ögonblick, är jag rädd att miraklet suddas ut innan jag är redo att släppa taget.