"Du kan leva ett normalt liv"

Hjärtultraljudet gick jättebra, och jag fick fullt godkänt. Mitt hjärta är starkt och friskt och bultar, bankar och slår.

Det var verkligen nervöst. Tacksam att jag hade sällskap, nån som höll handen. Jag vet inte hur jag hade hanterat negativa nyheter. Men som tur är så blev ju allt bra. Jag har inte en förstorad aorta och allt slår som det ska, läcker inte, och jag blev dessutom fint mottagen av läkaren.

Så skönt att äntligen möta en läkare som verkade förstå min rädsla, och som var mån om att lugna mig. Hon hade dessutom läst på och visste om mina andra problem. Frågade till och med om ultraljudet gjorde ont - för tydligen är det vanligt att fibromyalgi-patienter ofta har ont över bröstkorgen. Det gjorde inte ont då - men vilken superbra faktabit, eftersom jag ofta har ont i bröstet och alltså nu kan känna mig lugnare.

Som med allt som hänt sedan mamma dog så försöker jag processera även detta genom poesin och den kommande diktboken. Här en del ur dikten om ultraljudet:

"Jag känner hans hand som håller

min, hans tumme rytmiskt smekande

min

Det är klaffar och motor och

plötsligt ljudet av hjärtat därinne

Jag kniper igen ögonen, något

obehagligt över att höra det som håller

mig levande, så rädd att det nu, precis

nu, ska brista, stanna, sluta

Men vitrockens röst är varm

och omtänksam och varje korta

mening stavar ut min hälsa

Allting är precis som det ska

vara

Mitt hjärta ska inte brista, inte

nu, det ska inte stanna,

jag får leva ett normalt liv,

säger rösten"

Vi gladdes över de goda nyheterna och nu hoppas jag slippa fundera på hjärtat och hjärtultraljud på tio, femton år! Det firades med rökt fisk och beställning av nytt pass!

Idag var jag till min vanliga läkare för att diskutera ultraljudet samt diverse andra problem jag haft. Som tur var fick jag relativt goda nyheter därifrån också och behöver bara försöka göra lite småändringar för att slippa en del värk och besvär. Får väl glädjas åt att orsaken till en del besvär är de 40 kilona jag sluppit. Min kropp och mina muskler behöver tid och träning för att vänja sig vid den mindre kroppen jag nu har.

Enda stora problemet var en led som smärtar och ligger fel vid lilltån. Så nu har jag beställt nya barfota-vinterskor, samt försökt skapa ett inlägg till mina vanliga skor som ska hålla leden på plats. Vi önskar inga operationer på fötterna inte.

Tacksam och glad är jag över livet och all kärlek det innehåller. Jag är verkligen lyckligt lottad.