Minnen jag inte minns

Det har gått sju månader. Nästan ingen tid alls. Eller en evighet, med helt andra ord.

Jag fick lite foton av min moster, av mig som liten, med mamma. Det är både tröstande och hjärtskärande. Det är ju minnen jag inte minns, men då jag var helt beroende av mamma och hon var allt för mig.

Leena hade också gått igenom en del av mammas saker nu. Jag fick en folkdräkt, som jag lovar visa en annan gång. Den passade perfekt...

Och i mammas nattduksbordslåda fanns några papper. Varför hon sparat dem i alla dessa år kan man ju fundera, men de representerade väl band till mig.

Dels några dikter. Jag har ett par diktsamlingar under bältet, opublicerade givetvis, som jag skrev för över tio år sedan. Ett litet urval fanns i lådan. Inte kanske de bästa, men av någon anledning hade hon sparat dem.

Och så detta. 2002 nominerade jag tydligen mamma som "Your True Hero" på någon internetsajt. Jag minns inget av detta. Men jag kunde ju lika gärna skrivit detta närsomhelst, fortfarande lika sant.