Privatskola till Kronoby?
Det här inlägget handlar såklart om skolstängningarna i Kronoby. Om du inte orkar fundera på vår och våra barns framtid kan du gott ta dig till en annan blogg. Men jag ville ge mina fem penni.
Jag har inte barn. Man kunde tro att detta inte är en brinnande fråga för mig - men det är det. Mitt hjärta bankar hårdast för landsbygden - och jag är rädd att just landsbygden har dödsryckningar.
På en FB-grupp har det diskuterats en del om Kronoby kommuns framtid, också då det kommer till skolorna. Vi har tydligen ett relativt dåligt rykte och dåligt med inflyttare trots låga tomtpriser, och kommunal service. Småskolor har vi ju också haft (eller har ännu, några månader) men inte heller det drar folk. Någon föreslog att det nog krävs ett par hundra nya arbetsplatser - och det kan hända.
Men jag bryr mig faktiskt inte lika mycket om att få nytt folk till kommunen som att ge de som redan bor där den bästa servicen. Och det handlar om utbildning i världsklass från förskola och uppåt. "Världsklass" betyder för mig småskolor. Något jag aldrig fick uppleva som barn, men nu drömmer om. Något tryggt, något som liknar en familj.
Så här är det, de flesta säger kanske att vi HAR småskolor i Kronoby och kommer så att ha också framöver. Eftersom de "stora" skolorna fortfarande bara har ett par hundra elever eller mindre. Och ja, mycket forskning som säger att småskolor är bättre baserar sig på skolor kring 200 elever jämfört med 1500 elever. Men det finns också forskning som säger att ännu mindre skolor är ännu bättre!
Och det där hemska citatet jag läst nånstans: "Då skolan stänger dör byn..."
Jag tänker på att vi levt som stamfolk i tusentals, tusentals år. Vår biologi har inte ännu lärt sig hantera denna massiva mängd människor som omger oss, och hur vi ska interagera med dem. Informationsflödet är enormt, och vi vet knappt skillnad på sanning och lögn längre.
Jag tänker på Dunbars tal - en kognitiv begränsning för det antal individer en människa kan upprätthålla stabila sociala relationer med. Detta tal brukar ligga kring 150 och jag tänker att om våra skolor är större än så är risken för att dissociation och kyla inför samhället och mänskliga relationer växer sig till ett stort problem - även i våra "små" skolor. Är elevantalet under 50 finns det alldeles tillräckligt med kapacitet för att känna allihopa, och se dem som en del av "stammen". Emotionella sidor stärks hos barnen, samarbetsförmåga och kreativitet. Trygghet, ifall skolan är bra och samvaron fin, blir en standard, inte något vi hoppas på. (Ja, jag kände mig otrygg under mina sex år i "lilla" Centralskolan.)
Fina Eva-Lott frågade den viktigaste frågan. Vi pratar bara om vad vi sparar genom att stänga småskolorna - men vad kommer det att kosta?
Jag är rädd att det kostar oss kunniga, jordnära, samarbetsvilliga, kreativa och företagsamma österbottningar från landsbygden. Jag är rädd att det kan kosta oss liv.
Men jag vill inte låta som en domedagspredikant. Egentligen ville jag skriva om möjligheten att ändra på faktum.
Korsholm har 13 lågstadieskolor. Pedersöre har 12. Tydligen KAN man ha en massa småskolor. Men det finns också en möjlighet att starta en privatskola i någon av byarna som nu blir utan skola. Enligt skollagen får man ordna grundskoleutbildning utanför de kommunala skolorna om det finns en förening eller stiftelse bakom som kommer med vettiga orsaker. Vilka orsakerna som godkänns är vet jag inte exakt, men jag hoppas och tror att våra orsaker, vår önskan om en levande landsbygd, vår önskan om trygg skolgång för barnen, skulle räcka.
T.ex. Steinerskolor finns det ju flertalet av, och jag tänker att också naturskolor kunde få genomslagskraft i de lägre årskurserna! I Jakobstad, Larsmo och flera andra orter i Finland ordnas numera utomhusdagis. Också utomhusförskola förekommer som i Kimito! Så inte skulle ju Kronoby vara en föregångare om det blir dagis eller förskola utomhus, men vi skulle haka på en trend som jag tror kommer överleva länge, och som dessutom kunde dra folk till kommunen.
Att få en privat grundskola till stånd, med fokus på utomhuspedagogik är nog ingen lätt sak. Men inte heller en omöjlig sak. Det behövs helt enkelt eldsjälar. Jag är en sådan - men jag har varken barn eller pedagogisk läggning. Jag hoppas bara kunna inspirera, stöda, och hjälpa på alla sätt jag kan om detta skulle bli verklighet.
Vi har fina byskolor - som nu ska säljas - och jag önskar vi kunde rädda dem och behålla dem som just skolor.
Ikväll ska jag antagligen för första gången till Söderby skola. På Bingo! Jag hoppas det inte blir sista gången.
Jag har inte barn. Man kunde tro att detta inte är en brinnande fråga för mig - men det är det. Mitt hjärta bankar hårdast för landsbygden - och jag är rädd att just landsbygden har dödsryckningar.
På en FB-grupp har det diskuterats en del om Kronoby kommuns framtid, också då det kommer till skolorna. Vi har tydligen ett relativt dåligt rykte och dåligt med inflyttare trots låga tomtpriser, och kommunal service. Småskolor har vi ju också haft (eller har ännu, några månader) men inte heller det drar folk. Någon föreslog att det nog krävs ett par hundra nya arbetsplatser - och det kan hända.
Men jag bryr mig faktiskt inte lika mycket om att få nytt folk till kommunen som att ge de som redan bor där den bästa servicen. Och det handlar om utbildning i världsklass från förskola och uppåt. "Världsklass" betyder för mig småskolor. Något jag aldrig fick uppleva som barn, men nu drömmer om. Något tryggt, något som liknar en familj.
Så här är det, de flesta säger kanske att vi HAR småskolor i Kronoby och kommer så att ha också framöver. Eftersom de "stora" skolorna fortfarande bara har ett par hundra elever eller mindre. Och ja, mycket forskning som säger att småskolor är bättre baserar sig på skolor kring 200 elever jämfört med 1500 elever. Men det finns också forskning som säger att ännu mindre skolor är ännu bättre!
Och det där hemska citatet jag läst nånstans: "Då skolan stänger dör byn..."
Jag tänker på att vi levt som stamfolk i tusentals, tusentals år. Vår biologi har inte ännu lärt sig hantera denna massiva mängd människor som omger oss, och hur vi ska interagera med dem. Informationsflödet är enormt, och vi vet knappt skillnad på sanning och lögn längre.
Jag tänker på Dunbars tal - en kognitiv begränsning för det antal individer en människa kan upprätthålla stabila sociala relationer med. Detta tal brukar ligga kring 150 och jag tänker att om våra skolor är större än så är risken för att dissociation och kyla inför samhället och mänskliga relationer växer sig till ett stort problem - även i våra "små" skolor. Är elevantalet under 50 finns det alldeles tillräckligt med kapacitet för att känna allihopa, och se dem som en del av "stammen". Emotionella sidor stärks hos barnen, samarbetsförmåga och kreativitet. Trygghet, ifall skolan är bra och samvaron fin, blir en standard, inte något vi hoppas på. (Ja, jag kände mig otrygg under mina sex år i "lilla" Centralskolan.)
Fina Eva-Lott frågade den viktigaste frågan. Vi pratar bara om vad vi sparar genom att stänga småskolorna - men vad kommer det att kosta?
Jag är rädd att det kostar oss kunniga, jordnära, samarbetsvilliga, kreativa och företagsamma österbottningar från landsbygden. Jag är rädd att det kan kosta oss liv.
Men jag vill inte låta som en domedagspredikant. Egentligen ville jag skriva om möjligheten att ändra på faktum.
Korsholm har 13 lågstadieskolor. Pedersöre har 12. Tydligen KAN man ha en massa småskolor. Men det finns också en möjlighet att starta en privatskola i någon av byarna som nu blir utan skola. Enligt skollagen får man ordna grundskoleutbildning utanför de kommunala skolorna om det finns en förening eller stiftelse bakom som kommer med vettiga orsaker. Vilka orsakerna som godkänns är vet jag inte exakt, men jag hoppas och tror att våra orsaker, vår önskan om en levande landsbygd, vår önskan om trygg skolgång för barnen, skulle räcka.
T.ex. Steinerskolor finns det ju flertalet av, och jag tänker att också naturskolor kunde få genomslagskraft i de lägre årskurserna! I Jakobstad, Larsmo och flera andra orter i Finland ordnas numera utomhusdagis. Också utomhusförskola förekommer som i Kimito! Så inte skulle ju Kronoby vara en föregångare om det blir dagis eller förskola utomhus, men vi skulle haka på en trend som jag tror kommer överleva länge, och som dessutom kunde dra folk till kommunen.
Att få en privat grundskola till stånd, med fokus på utomhuspedagogik är nog ingen lätt sak. Men inte heller en omöjlig sak. Det behövs helt enkelt eldsjälar. Jag är en sådan - men jag har varken barn eller pedagogisk läggning. Jag hoppas bara kunna inspirera, stöda, och hjälpa på alla sätt jag kan om detta skulle bli verklighet.
Vi har fina byskolor - som nu ska säljas - och jag önskar vi kunde rädda dem och behålla dem som just skolor.
Ikväll ska jag antagligen för första gången till Söderby skola. På Bingo! Jag hoppas det inte blir sista gången.
Kommentarer
Skicka en kommentar